panik

 

Trodde jag såg Honom på bussen. Jag fick panik. Kunde inte vara kvar.

För en tid sedan trodde jag att jag såg Honom vid tågstationen. Jag fick panik då också. Smög mig fram bakom en busskur och kunde konstatera att det jag trodde var Han i själva verket var någon helt annan, inte det minsta lik.

Jag ser Honom hela tiden, överallt. Jag ser Honom i gester, i ord, i uttryck hos andra. Och jag får panik.

Vissa bilder och ljud skär som knivar i min kropp, min hjärna. Panik.

Det blir inte bättre.

Det blir värre.